Blogginlägg B: Etik i medierna

Tiningars främsta uppgift är att informera, inte spekulera eller försöka leda detektivarbete på egen hand. Underliggande fakta som stödjer vissa uttalanden tidningar och journalister gör skulle kunna stoppa oetiska publiceringar. Men i Sverige har vi en yttrande- och tryckfrihet som jag tycker är viktig. Måste det finnas stöd för ett visst utlåtande fungerar ju inte grundlagarna. Ibland står redaktioner för svåra val. Vad ska publiceras och vad ska inte publiceras.

Först av allt måste jag säga att jag tycker det är tråkigt att kvällstidningarna säljer bäst när en smaskig upplysning av en full kändis uppenbaras. Men det är klart de vill sälja lösnummer och tjäna pengar. De skriver om vad folk vill läsa om. Big Brother hade varit ratat för länge sedan om vi inte gillat att blicka in i andra människors liv. Det är en kultur som arbetats fram och när man tänker efter är det inte så stor skillnad på Svensk Damtidning och Aftonbladet. Det är skvaller och gotterier i andra människors liv sida upp och sida ner. I ”Etiska regler för press, radio och TV” står det: ”Överväg noga publicitet som kan kränka privatlivets helgd. Avstå från sådan publicitet om inte ett uppenbart allmänintresse kräver offentlig belysning.” Är det verkligen ett allmänt intresse att Peter Magnusson kör full?

En annan fråga man kan ställa sig är: Är det skillnad på skvaller om kändisar och misstänkta grova brottslingar? Egentligen är det samma gotterier i misstänkta brottslingars liv som det är i kändisars. Tidningarna utreder och kartlägger personer som sen visar sig vara oskyldiga. Dessa människors liv blir ibland förstörda. Även om det senare visar sig att den misstänkta är skyldig är denna enligt lagen oskyldig till dess han blivit dömd. Hade man valt att trycka namn och bild på Englas misstänkte förövare hade mordet kunnat förhindras menar pressforskaren Stig Hadenius. Men samtidigt hade det också kunnat peka på en helt oskyldig person. När ska man göra vad? Detta är en mycket svår fråga som tidningarna hade att göra med i samband med mordet på den 25-åriga mannen i Malmö. Vad som bör och inte bör publiceras kan diskuteras fram och tillbaka men jag anser att man gottat sig lite för mycket i någon annans olycka genom att publicera ut hela citat från den misstänktas blogg. Dessutom blir det då lätt för allmänheten att hitta bloggen och pojkens personuppgifter. Att pojkarna hade muslimsk bakgrund tycker jag känns mindre relevant än bloggen där hat mot homosexuella tydligt framgår.

Medias attityd har självklart förändrats i takt med tekniken som gör att man enkelt kan ta en bild med sin mobilkamera eller hitta personer och bloggar på internet. Allt har gått mycket snabbt. Respekten för andra människors privatliv tycks förändras i vårt samhälle. Samtidigt vill folk synas till varje pris och exponerar sig i Big Brother eller går till kvällstidningarna och berättar om sitt intima möte om David Beckham.

Det etiska reglerna är luddiga och kan tolkas olika på olika redaktioner. Eftersom det inte finns något rätt eller fel kan journalister bara göra sitt yttersta för att bedöma ett visst fall. Praxis kan vara ett bra tillvägagångssätt men samtidigt ska varje fall bedömas individuellt. Journalister bör absolut utgå ifrån de Etiska reglerna men ofta handlar det som frågor som alla värderar alla olika. Det som känns rätt för just dig, kanske känns helt fel för någon annan. Det borde kanske stiftas lagar för hur media ska hantera just uppgifter om misstänkta. Idag får media själv reglera. Klarar de av det?

/Carolina Eldforsen