Blogg D: Elements of journalism

Vad innehär utvecklingen för medborgarna/ nyhetskonsumenter när media överger principen om objektiv (opartisk) nyhetsförmedling och i stället blir propagandakanaler för vissa intressen?

Jag vill börja med att bra citat från boken Elements of journalism av Kovach och Rosenstiel som beskriver propaganda i ett stycke: In the end discipline of verification is what seperates journalism from entertainment, propaganda, fiction or art. … Propaganda selects facts or invents them to serve the real purpose: persuasion and manipulation.

Då man tydligt döljer en sida eller framhäver en annan för medborgare bidrar man inte längre till mänskligt livslångt lärande, eller syftet till ökad förståelse. Fört och främst kommer människors åsikter marginaliseras och efter en tid kommer troligtvis folk tappa sitt vidvinkelseende. I slutändan är det demokratin som förlorar och det kommer bli en ensidig och tyst debatt samhället.

I bloggvärlden har det talats mycket om köpta och sålda blogginlägg, till exempel att en bloggare skriver gott om en speciell produkt eller märke och sedan avkastning eller rent av betalt för att hon eller han gör det. Detta kan på ett sätt liksom nyhetskanalen Fox agerande leda till en minskad form av demokrati. Det kanske inte spelar så stor roll om Blondinbella promotar Pepsi istället för Coca Cola, men jag tänker på hennes engagemang i Moderaterna. Tänk så många unga tjejer som är förstagångsväljare och inte vet vad de ska rösta på. Men de gillar Blondinbella och därför blir det ett kryss för det hon gillar och framför allt skriver för. Vissa säger att hon propagerar, men kan vi göra något åt det? 

Hur påverkar de sociala medierna pressfrihet, rättssäkerhet och integritetsskydd?

I boken berättas hur vi människor har ett behov av nyheter. Vi måste på något sätt få reda på vad som händer och de sociala medierna har hjälp oss oerhört med detta. Idag är det mycket enkelt att få reda på nyheter utan att behöva anstränga sig ett dugg. Man kan låta bli att läsa tidningen eller att titta på nyheterna och man får ändå reda på det senaste om man bara klickar in på sina favoritbloggar, twitters etc. De sociala medierna är grunden till upproren i Nordafrika på samma sätt som det var i Polen på 80-talet.

Den personliga integriteten är något som påverkas negativ av sociala medier. Mobbing på nätet har blivit mycket vanligt bland skolungdomar och tagits upp flera gånger i media. Det är enklare att rikta kritik, dela sina åsikter eller mobba någon på nätet för man är skyddad av en datorskärm eller till och med med anonymitet. Detta har lagt en grund och det är vanligt att folk skriver precis vad de tycker på nätet. Vanligt blir det också att folk lägger upp bilder på brottningar och på så sätt hänger ut dem för hela världen. Ett tydligt exempel är den 18 årige kille som sprang in på planen i matchen mellan Malmö FF och Helsingborgs IF. Killen har blivit uthängd med bild, namn, adress etc och hans mamma har till och med gått ut i media och vädjat om att man ska lämnad honom och familjen ifred. Sociala medier kan också vara ett hot mot rättssäkerheten då bilder eller information av brottslingar läggs ut och vittnen minns fel.

3. Vad händer med den globala journalistiken i det nya mediesamhället?

Journalistiken blir större tack vare det nya mediesamhället. Alla kan läsa allt, med Google translate kan till och med kineserna läsa de svenska dagstidningarna. Man kan ständigt hålla sig uppdaterad och jag kan nästan få reda på saker som händer i en by i Thailand innan byborna själva vet om det. Med mobiltelefoner som kan filma, ta kort och snabbt kopplas till internet kan alla nyhetsutövare och medborgare bidra med nyheter och känna sig behövd i mediesamhället.

Jag hoppas att sociala medier och det nya mediesamhället kan ge upphov till demokrati i hela världen. ”The internet provides more people with a voice than ever before” skriver Kovach och Rosenstiel. Det är ju något mycket positivt men samtidigt kan det vara svårt att själv som läsare bedöma vad som är 100 % sanning. På grund av att nyheter ska läggas upp snabbt för att vara först med dem får sanningen ibland lida. Man hinner inte dubbelkolla att fakta stämmer. Det första av de tio elementen för journalistik kan på så sätt bli hotat av det nya mediesamhället.

Jag tror gammal och ny media kommer växa ihop. Redan idag har tidningar webbsidor, bloggar, kommentarforum och jobbar med så kallade snabba nyheter.

/Carolina

Blogginlägg C: När blir journalistik fiktion

Jag har läst Svensk Maffia av Lasse Wierup och Matti Larsson, boken som kartlagt kriminaliteten kopplat med gängkulturen i Sverige. Hells angels, Bandidos, Naserligan, Uppsalamaffia, Brödraskapet Wolfpack med mera, gestaltas var och en med dess bakgrund, verksamhet, anhängare och viktiga händelser. Författarna har fått en bra inblick i gängen tack vare de personer som aldrig förr har trätt fram, men som nu låtit sig intervjuas.

I en bok som Svensk Maffia tycker jag man ska ställa samma krav på sanning, källkritik och etik som för en tidningsartikel. Syftet med boken är att kartlägga kriminaliteten kopplad till gängkulturen och om delar skulle vara osant faller ju hela poängen med boken. Hur mycket som får ändras eller utebliva utan att trävärdigheten går förlorad kan man inte säga generellt. Svensk Maffia har en hög trovärdighet tack vare sina källor och återberättande från tidningsartiklar men också i sättet författarna skriver. I vissa delar känns det till och med lite torrt. Men genom att fakta staplas på vartannat kan tillslut slutsatser dras. Till skillnad från Svensk Maffia har Liza Marklunds bok Gömdas trovärdighet blivit en het diskussion. Boken är helt och hållet dramatiserat i en roman, vilket mest troligt alltid innebär stora förändringar av det sanna materialet. Trovärdigheten tycker jag faller direkt. (Man kanske inte riktigt kan jämföra dessa böcker eftersom svensk Maffia tillhör beteckningen litterär journalistik och Gömda journalistisk litteratur.) Det finns inga regler för hur sanningshaltiga böcker måste vara men jag tycker man kan använda ett välkänt gammalt ordspråk. Det är fult att ljuga! Säger man som Marklund sagt, att boken är en sann berättelse så ska den vara sann. I Svensk Maffia nämner författarna att vissa saker kan tas med en nypa salt och jag kan tycka det är okej att lägga till lite extra krydda ibland, i den mån att texten blir mer läsvärd. Just i den här boken har jag extra respekt för det. Jag vet att författarna inte skulle förändra eller förvränga sanningen på ett helt felaktigt sätt. Om de mot all förmodan skulle göra det hade jag blivit mycket chockad. Något som också förhöjer trovärdigheten är att det är lätt att veta vad som är helt sanning och vad som kan vara lite extra pålagt. Polisförhör och gamla tidningsartiklar kan man inte ändra på. Det skulle i så fall vara vid intervjuer eller egna beskrivningar som författaren lagt på lite extra. Även om författarna inte hittar på så kan ju den intervjuade personen krydda storyn för att framhäva sig som han eller hon vill uppfattas.

I fikton kan man göra nästan vad som helst. Man kan lägga in egna uppfattningar, bedömningar och personliga värderingar. Detta kan man inte i journalistik. Jag tycker inte det är okej att låta personliga uppfattningar lysa igenom till exempel en artikel. Det man kan göra i journalistiken är ett dra slutsatser genom att undersöka olika sidor. Svensk Maffia är journalistik och kan kopplas med New Journalism. Jag tycker det är bra. Det är spännande och skiljer sig från tråkiga reportage med dess litterära inslag. Det bör vara lättare för läsaren att förstå genom att iscensätta verkliga händelser med beskrivningar av människor och miljöer. Hur kul skulle det vara att läsa en bok med bara massa polisrapporter? På detta sätt kan författarna också skapa ett sammanhang. Slutsatser kan dras som var omöjliga att koppla ifall man bara läst en artikel.

Just Svensk Maffia tar inte parti och författarna är opartiska, men detta kan vara en nackdel inför denna typ av journalistik. Precis som all journalistik visas sanningen men bara en del av den. Tidningar och andra medier är ingen domstol som måste låta alla komma till tals. Det ska finnas en vinkling vid varenda nyhet, precis som vi i den här kursen lärt oss att göra. Man det finns alltid mer än en sida. Journalister talar sanning, men är det hela sanningen?

Carolina Eldforsen Nilsson

Blogginlägg B: Etik i medierna

Tiningars främsta uppgift är att informera, inte spekulera eller försöka leda detektivarbete på egen hand. Underliggande fakta som stödjer vissa uttalanden tidningar och journalister gör skulle kunna stoppa oetiska publiceringar. Men i Sverige har vi en yttrande- och tryckfrihet som jag tycker är viktig. Måste det finnas stöd för ett visst utlåtande fungerar ju inte grundlagarna. Ibland står redaktioner för svåra val. Vad ska publiceras och vad ska inte publiceras.

Först av allt måste jag säga att jag tycker det är tråkigt att kvällstidningarna säljer bäst när en smaskig upplysning av en full kändis uppenbaras. Men det är klart de vill sälja lösnummer och tjäna pengar. De skriver om vad folk vill läsa om. Big Brother hade varit ratat för länge sedan om vi inte gillat att blicka in i andra människors liv. Det är en kultur som arbetats fram och när man tänker efter är det inte så stor skillnad på Svensk Damtidning och Aftonbladet. Det är skvaller och gotterier i andra människors liv sida upp och sida ner. I ”Etiska regler för press, radio och TV” står det: ”Överväg noga publicitet som kan kränka privatlivets helgd. Avstå från sådan publicitet om inte ett uppenbart allmänintresse kräver offentlig belysning.” Är det verkligen ett allmänt intresse att Peter Magnusson kör full?

En annan fråga man kan ställa sig är: Är det skillnad på skvaller om kändisar och misstänkta grova brottslingar? Egentligen är det samma gotterier i misstänkta brottslingars liv som det är i kändisars. Tidningarna utreder och kartlägger personer som sen visar sig vara oskyldiga. Dessa människors liv blir ibland förstörda. Även om det senare visar sig att den misstänkta är skyldig är denna enligt lagen oskyldig till dess han blivit dömd. Hade man valt att trycka namn och bild på Englas misstänkte förövare hade mordet kunnat förhindras menar pressforskaren Stig Hadenius. Men samtidigt hade det också kunnat peka på en helt oskyldig person. När ska man göra vad? Detta är en mycket svår fråga som tidningarna hade att göra med i samband med mordet på den 25-åriga mannen i Malmö. Vad som bör och inte bör publiceras kan diskuteras fram och tillbaka men jag anser att man gottat sig lite för mycket i någon annans olycka genom att publicera ut hela citat från den misstänktas blogg. Dessutom blir det då lätt för allmänheten att hitta bloggen och pojkens personuppgifter. Att pojkarna hade muslimsk bakgrund tycker jag känns mindre relevant än bloggen där hat mot homosexuella tydligt framgår.

Medias attityd har självklart förändrats i takt med tekniken som gör att man enkelt kan ta en bild med sin mobilkamera eller hitta personer och bloggar på internet. Allt har gått mycket snabbt. Respekten för andra människors privatliv tycks förändras i vårt samhälle. Samtidigt vill folk synas till varje pris och exponerar sig i Big Brother eller går till kvällstidningarna och berättar om sitt intima möte om David Beckham.

Det etiska reglerna är luddiga och kan tolkas olika på olika redaktioner. Eftersom det inte finns något rätt eller fel kan journalister bara göra sitt yttersta för att bedöma ett visst fall. Praxis kan vara ett bra tillvägagångssätt men samtidigt ska varje fall bedömas individuellt. Journalister bör absolut utgå ifrån de Etiska reglerna men ofta handlar det som frågor som alla värderar alla olika. Det som känns rätt för just dig, kanske känns helt fel för någon annan. Det borde kanske stiftas lagar för hur media ska hantera just uppgifter om misstänkta. Idag får media själv reglera. Klarar de av det?

/Carolina Eldforsen

Blogg A: Nyhetsvärdering

Hade tidigare blogg.se men kunde inte kommentera då... Hoppas detta fungerar bätte. http://caeld.blogg.se är adressen till men gamla blogg och där finns samma inlägg så ni kan se att det är skrivet i tid. Ha de bra!

Nyheter. Ligger de inte i brevlådan eller sitter fastskyltade på hus dyker de upp när någon glömt att stänga av TV:n eller när någon pratar högt på bussen. Även om vi skulle försöka att inte ta till oss nyheter är de svårt att missa. Och tur är väl det. Det kan handla om en giftig gas som läckt ut, en ny svininfluensa, att alla semesterresor till Egypten är inställda eller att Stockholmsinnerstad är avstängt för trafik p.g.a. kungligt bröllop. Större eller mindre nyheter, men alla nyheter.

Enligt Bengt Johanssons studie av nyhetsvärdering vid svenska nyhetsredaktioner finns det två föreställningar om vad som gör en nyhet. 1. Vad folk vill veta. Exempelvis ett kändisgiftermål eller slagsmål. 2. Vad folk bör veta. Exempelvis regeringens nya förslag eller giftig gasläcka.

Häger, 2009 skriver om nyhetsurvalet till en t.ex. en tidning, som kan beskrivas med formeln ”VINKELN”:

V -Vikt

I –Icke normalt

N -Närhet

K -Konflikt

E -Elitpersoner

L -Lättbegriplig

N -Nytt

DET OMTALADE STYCKMORDET

Styckmordet på Eva Magnusson i Örebro har dominerat löpsedlarna ända sedan årsskiftet. Det började i ett försvinnande som övergick till mord, styckning och häktning av en nära vän och kollega till Eva.

Mordet på Eva har blivit en stor nyhet. Om man utgår ifrån Johanssons studie uppfyller händelsen punkt 1. Vad folk vill veta. Jag anser också att den också uppfyller punkt 2. Vad folk bör veta. Detta gör att händelsen blir en stor nyhet.

Leif G.W. Persson svensk kriminolog, som numera arbetar på SVT och programmet ”Veckans brott” tycker inte det är konstigt att fallet har fått stor uppmärksamhet.

– Han är en väletablerar ostraffad människa, och det brukar inte styckmördare vara, säger Leif G.W. Persson i ”Veckans brott” den 25 januari.

Jag kan inte annat än hålla med. Enligt Häger vägen en händelse tungt om det hör till det icke normala och mordet på Eva kan minst sagt beskrivas så. Många har intresserat sig för mordet på Eva eftersom både hon och hennes mördare var vanliga människor. Går jag säker? Finns det fler av denna sorts mödare? Hur kommer det sluta? undrar läsaren.

PETER FORSBERG LÄGGER AV

Igår kom beslutet att Peter ”Foppa” Forsberg slutar med ishockey, för gott. Två matcher efter comebacken i Colorado-tröjan räckte för ”Foppa” att göra den svåra beslutet.

Peter Forsberg har tagit farväl av ishockeyn två gånger tidigare, men hälsades ändå välkommen till Colorado för en comeback. Förlusten mot Nashville i hans andra match blev ändå hans sista. På presskonferensen berättade han om sin skadedrabbade fot och hur han hoppades att comebacken skulle innebära en sista chans för honom.

Att ”Foppa” lägger av är en världsnyhet. Inte bara för alla hockeynördar utan också för oss andra, i alla fall vi svenskar. I Sverige tillhör det allmänbildningen att veta vem Peter Forsberg är (eftersom han kommer från Sverige). Nyheten är mycket större här än i exempelvis Danmark. Utgår man från Hägers modell ”VINKELN” kan man enkelt pussla ihop Peter Forsberg med bokstaven E, elitpersoner. Det fungerar även på bokstaven L, eftersom den är en Lättbegriplig nyhet som alla förstår. Applicerar man händelsen på Bengt Johanssons teori fungerar den även där och blir en nyhet. Läsarna vill veta och bör också veta att Peter Forsberg slutar spela hockey.

”Foppas” karriärslut följs inte upp på samma sätt som mordet på Eva. Det tillkommer inga nyheter i fallet och man lockas inte av att följa upp nyheten. Även om många hockeyfans är ledsna över att ”Foppa” lägger av, slutar ändå nyheten lyckligt. Mordet på Eva är fortfarande helt ouppklarat och minst sagt olycklig.

Carolina Eldforsen